Skogriska och blek skogriska

Lactarius trivialis, L. utilis

Kännetecken:
Skogsriskorna är tämligen stora skivsvampar med slemmig yta. Hattens yta är gråbrun till färgen. Foten är ljusare än hatten och ihålig. Lamellerna är ljusa och det sipprar fram vit mjölksaft ur dem, som är karakteristiskt för riskor då de skadas. Skogsriskans mjölksaft kan bli grågrön då man kokar svampen. Skogsriskan (L. trivialis)är mörkare och har mörkare fläckar och har ibland en violett nyans medan den bleka skogsriskan (L. utilis) är blekt läderfärgad och saknar fläckar. Riskan har en besk smak.

Arter som liknar:
Gråriskan är mindre än skogsriskan och den känns igen på mjölksaften som färgas grå. Lilariskans (L. uvidus) mjölksaft färgar de skadade delarna violetta. Båda svamparna lämpar sig som matsvampar. Eftersom lakritsriskan (L. helvus) misstänks vara milt giftig, får den inte plockas för att ätas. Man känner igen den på mjölksaften som är klar som vatten. Den doftar lakrits och har en sämskskinnsbrun, torr yta. Storleken, slemmigheten, den ihåliga foten samt mjölksaften som förblir vit skiljer skogsriskorna från andra arter som ser likadana ut.

Växtplatser:
Skogsriskor växer i friska, ödemarksartade och lundartade skogar nära gran och björk. De är allmänna i Finland ända upp till Lappland. Där påträffas de i fjällbjörkdungar.

Skördeperiod:
Den bästa växtperioden är augusti och september.

Användning:
Skogsriskan kommer på andra plats efter stensoppen som den kommersiellt viktigaste skogssvampen i Finland och den är en av de mest använda matsvamparna i hushållen. Svampen är besk som obehandlad. Den måste förvällas före konservering eller matlagning. Då man kokar skogsriskor i vatten ungefär fem minuter upplöser sig föreningarna som orsakar den beska smaken, så svamparna går att använda. Kokvattnet får inte användas vid matlagning.

Traditionellt konserveras skogsriskor genom saltning. Saltade svampar bör före användning blötas i kallt vatten i kylskåpet över natten för att få bort saltet. Skogsriskor kan användas till exempel i svampsallader, köttfärs, bakverk, på pizza, i såser och soppor. Skogsriskor kan användas i maträtter också genast efter kokning. Skogsriskor kan också konserveras genast efter kokning genom djupfrysning då kan man undgå saltet.